Jag sitter på bussen och lyssnar på musik. Swedish house mafia med låten one kommer och känslan som fanns där för bara nån vecka sen va inte lika stark. Känslan från när 35 000 pers är på friends arena och röjer järnet. Pumpet som fanns inom mig hade blivit svagare och det gjorde mig lite ledsen.

Tanken började vandra på andra känslor som man så lätt glömmer bort. En del viktiga och en del lite mindre viktiga.

Tänk dig att du halvt ligger på toasitsen och spyr ut hela maginnehållet. Tanken och känslan är att man aldrig ska dricka mer, iaf inte så mycket som du precis gjort. Nästa helg eller kanske månad så är du där igen. Varför lärde jag mig inte förra gången?! Varför lyssnade jag inte på mig själv?!

Tänk dig att du sitter i soffan med världens magknip och du mår fruktansvärt illa för du nyligen tryckt i dig chips och godis som du sköljt ned det med läsk. Du tänker att så här vill jag inte må igen så jag ska aldrig äta så här igen! Men så sitter du snart där med handen i chipspåsen och tänker: va fan håller jag på med?!

En annan tanke är när man precis har avklarat ett hårt pass på gymmet och känner sig sjukt nöjd och glad. Du tänker att det här måste jag göra om imorgon igen. Nästa dag sitter du där i soffan och tänker att du inte orkar. Den braiga känslan som du känt dagen innan finns inte kvar i hjärnan längre. Vart tog den vägen?!

Varför försvinner den där känslan så fort?! Jag kan förstå att man inte vill ha kvar de där jobbiga känslorna, men de bra känslorna försvinner ju nästan lika fort.

Jag önskar man kunde välja vilka känslor man vill spara och vilka man vill ta bort, precis som filer på datorn. Vore inte det något?!

//Angelina