Idag hade vi besök av Tobbes syrra, hennes man och deras dotter Molly (ebbas kusin). De kom på eftermiddagen efter dom små hade sovit middag. Barnen röjde. De dansade, sprang runt, hoppade i soffan, hällde festis i soffan, snodde saker från varandra å så vidare. Sånt som barn gör liksom ;)

Vi åt god köttfärssås å spagetti och pratade om allt mellan himmel och jord. Ebba började bli mer å mer grinig ju längre tiden gick å jag trodde hon va trött bara, men det visade sig att hon hade febern stackarn. Hon höll ändå ett gott sken tills dom åkte hem vid sju.

Vi måste börja ses oftare eftersom vi har trevligt och barnen gillar att leka :D

När Ebba hade gått å lagt sig så hade jag en speciell känsla som jag får ibland. Känslan av att något fattas. Eller inte riktigt fattas kanske. Jag känner att jag inte har åstadkommit det jag vill. Fast jag vet inte exakt vad jag vill. Det är väl lite det som är problemet. Sen är ju ett annat problem att jag är ganska segstartad :p

När jag va på kryssning i helgen så blev det ju att man träffade nya människor. En del pratar man ju med lite mer och den första frågan man frågar brukar ju vara: vad sysslar du med då?
Man berättar om sitt jobb och vägen dit med plugg och allt det innebär. Själv så har jag inte en särskilt lång historia. Inget som jag är stolt över att jag har gjort. Förutom Ebba ;) hehe. Jag vill ju känna mig stolt över mig själv och jag vill att Ebba ska vara stolt över sin mamma när hon blir äldre.

Jag önskar att jag hade fler drömmar som jag kunde göra sanna. Mål som jag vill klara. Men det är ju som sagt svårt att klara nått man inte vill klara. Jag kanske skulle försöka våga göra mer saker så kanske jag kommer fram till de där sakerna. Jag måste våga kasta mig in i fler situationer utan att hela tiden tänka på konsekvenserna. Ja ibland kommer det inte gå vägen men det kommer va gånger där jag kommer ta flera steg framåt. Mot mina framtida drömmar..

//Angelina