Det här med små barn och deras mat är något som mödrar har oroat sig för i alla tider. Äter hon för lite? För mycket? På konstiga tider? Bara potatis? Vägrar dricka välling? Ja listan kan göras lång!
Jag som är erfaren mamma har sällan stött på problem så länge mina (dom som är 7 och 5 år idag pratar jag nu om) barn har varit små. Dom har sagt till när dom varit hungriga och dom har ätit det jag har serverat med god aptit! De har alltid ätit bra, jag har lagar egen barnmat åt dom och dom har tidigt ätit det som resten av familjen har ätit, osaltat med lite mindre kryddor dock. Kunde ju därför inte ens i min vildaste fantasi gissa att barn nummer 3 skulle bli en matvägrande pipsill när det gäller att äta!
Hon har aldrig varit intresserad av mat. Inte ens som nyfödd ville hon äta, jag försökte mata henne lite och ofta- men hon sa nej tack! Jag försökte mata henne mer sällan för att få upp aptiten, nej tack! Jag försökte vänta tills hon sa till själv att hon va hungrig, hon sa sällan till utan fick bara ont i magen istället. Var vi inte hemma så åt hon väldigt ogärna (hon är fortfarande lite så)
Jag fixade och trixade, trugade och lurade- som mammor gör, för mammor vill att barnen ska äta! Och varje gång jag trott att jag hittat ett knep som funkar så har hon bytt taktik!
Lagom tills hon började med smakportioner så åkte hon på rota-viruset och vart inlagd på sjukan, sen kan ni ju gissa själva att ungen inte ville äta alls, på väldigt väldigt länge!
För nåra månader sen var vi på 10 månaders kontroll och tant-doktorn undrar om jag har några frågor. Jag tar upp det här med maten, att min 10 månader gamla bebis inte är intresserad av mat alls, hon kan äta 2 olika sorters burkar, om man har TUR, nån gång ibland. Jag får svaret- som jag redan listat ut själv; ge henne det hon vill ha, när hon vill ha, annars strunta i det.
3 min senare säger doktorn: du tänker väl på att möta upp med mera mat nu när hon börjar resa på sig och rör sig mer? Då ville jag slå nån.
Idag är min dotter nyss fyllda 1 år. Hon äter korvstroganoff och makaroner och pasta carbonara när det gäller mat. Är hon svin hungrig kan hon äta en burk pasta med skinka eller köttfärsås och spagetti. Thats it! Noll variation alltså men får hon carbonaran eller korven då äter hon mer än min 5 åring!
Ibland (idag tex) får jag dock för mig att hon SKA lära sig äta annan mat åxå. Köpte en burk med köttstroganoff och ris och tänkte, antingen äter hon detta eller så får hon va hungrig!
Det gick bra i hela 65 sekunder. 3 tuggor tog hon glatt emot, sen va det stopp. Det är då jag börjar svettas lite och upprepar förbrilt för mig själv- antingen så äter hon eller så får
Hon va hungrig! Min lilla dam börjar då leka med maten, kladda den i håret (de få stråna hon har) mata mig lite och kasta maten på väggen. Exakt då tar mitt tålamod slut. Tänkte först bli arg och låts henne gå från bordet! Hade ju bestämt att det va den här maten eller ingen som gällde. Men så gör det ont i mamma hjärtat. Min lilla söta envisa matvägrande unge ska väl inte behövs somna hungrig. Jag tog fram matlådan med korvstroganoff och la upponer rejäl porton, 5 min senare var den slut och hon va mätt och glad. Ja, min karaktär är usel!
Variation kan dra åt helvete, mätta barn är glada barn! ( o snart börjar hon på dagis, då får nån annan utan mitt blödiga mamma hjärta lära henne att annat är korv och makaroner FAKTISKT går att äta!)

Jag heter Idige o är alltså då den anda halvan av denna blogg :)
Jag är 27 år och bor i en hyres trea i Västerhaninge, granne med Angelinas svärmor och det är på så vis vi lärde känna varandra för drygt ett år sedan när våra bebisar var alldeles nykläckta!
Jag är mamma till 3 härliga tjejer i åldrarna 7, snart 5 o 1 år!
Jag har ett särboförhållande då min pojkvän (som är pappa till min yngsta dotter) bor och arbetar i en annan del av Sverige. Jag är alltså mestadels ensam med mina tokiga roliga och underbara barn!
Jag är undersköterska som arbetar på ett bemannings företag inom äldreomsorgen, jag älskar mitt jobb för det är så omväxlande och faktiskt väldigt utmanande. Har nu varit mamma ledig i lite mer än ett år men alldeles strax är det åter igen dax att knyta hemtjänst-dojorna och trampa iväg på nya arbetsäventyr!
Jag är en bussig tjej (om jag själv får säga;) envis tålmodig (fast jag inte vill låssas om det) väldigt känslig och känslosam, öppen som en bok och jag vill va väldigt självständig och blir riktigt jäkla arg och besviken när jag inte "kan själv"
Jag är en rätt virrig person, som ofta hamnar i tokiga situationer och jag lever livet efter principen "fort o fel"
Mina intressen är så klart att umgås med mina barn (låter klyschigt kanske men det är sant) spendera så mycket tid jag kan med mina närmaste vänner, äta god mat, hångla med min pojkvän (ha ha ja jag är som en 14 åring) och hänga på gymmet. Resa har åxå blivit en annan favorit senare åren. Men det allra mesta av min tid lägger jag på mina barn och på
Att vara en så bra mamma (och i vissa fall pappa åxå) och förebild som möjligt åt mina barn, vilket ni kommer få läsa om i den här bloggen!

   Hej här är den ena hälften av denna blogg ;)

Angelina heter jag och är 26år och bor ihop med min sambo Tobbe och min dotter Ebba som blir 1år imorgon! Vi bor i ett radhus i västerhaninge, men jag kommer ursprungligen från Åkersberga (norr om stan).

Jag jobbar i butik, men har det senaste året varit mestadels mammaledig. Har jobbat lite grann men ska i mitten på september börja jobba igen, då Ebba ska börja på dagis. 

Bra sidor hos mig: Jag är väldigt snäll, ibland så snäll att det är jobbigt då jag inte kan säga nej =P. Jag får ofta höra att jag sprider positiv energi, vilket jag tycker om då jag gillar andra som är likadana. Jag är väldigt bra på att rimma så behöver du hjälp med julrim så kan du ju fråga mig ;) hehe

Dåliga sidor hos mig: Jag är ganska bekväm av mig och gillar inte att städa. Jag är väldigt envis och det är ibland dåligt för mitt eget bästa. Sedan en av dom värsta saken med mig är att jag är extremt kräsen och rädd för att prova nya saker. Min pojkvän Tobbe har dock "tvingat" mig till en ny grej: har jag inte testat en maträtt eller så när jag har varit tillsammans med honom (ca 4 år) så gills det inte, och då är det bara att se glad åt och gapa!

Jag är en ganska glad person som älskar socker och Cola light! Jag försöker lära mig att äta med måtta, men som många säker vet så är det väldigt svårt. Jag försöker kompensera mitt dåliga beteende med att röra mycket på mig. Ett exempel är att jag cyklar till jobbet. Sen blir det styrketräning och lite löpträning mellan det.

Om ni fortsätter följa vår blogg så kan jag lova att ni får höra mer om att få ihop livet med familj, jobb och träning och så får ni veta om jag nånsin blir kvitt mitt stora cola light beroeende ;)

Här är en lite gammal bild på mig och min söta dotter. Ni får nöja er med den så länge ;)

Hej o välkommen till våran nya blogg! Just i detta nu sitter vi super morsor o snickrar ihop detaljerna så snart ska ni få en massa spännande läsning! Håll ut! :)