Ofta ser man inte sig själv som andra ser en utan man har en bild i huvudet som man liksom håller fast vid. Många märker inte att deras kropp förändras utan dom lever kvar i vad som har varit. En del går upp i vikt och tror fortfarande att dom är smala, medans en som varit överviktig har svårt att förstå att dom har gått ner i vikt.

Jag tror att det kan vara bra att inte gå så mycket på vikten hela tiden utan mät dina mått. Se vad som händer med kroppen när du börjar träna. Be någon ta kort på dig lite då och då så du ser hur kroppen förändras.

Själv brukar jag bli lite besviken ibland när jag verkligen tittar mig i spegeln för att jag inte ser ut som jag gjorde när jag var yngre, men samtidigt borde jag inse att kroppen förändras men att jag har gjort framsteg ändå. Ett tag i mitt liv mådde jag inte så bra och vägde lite för mycket enligt mig själv. När jag ser bilder från det och bilder från nu så fattar jag inte hur jag kunde låta det gå så långt, men jag vart helt enkelt hemmablind. Jag levde i för stora mjukisbyxor och insåg inte att jag gick upp förrän jag vägde 15kg mer.

Omgivningen och de omkring dig tiger ofta om saken då det är ett känsligt ämne, men om nån hade sagt nått så hade jag kanske tänkt till lite tidigare.

MEN HUR SÄGER MAN TILL NÅN ATT DU HAR BLIVIT STÖRRE?!

Det är ju som sagt ett känsligt ämne. Man kan ju inte säga: fan va tjock du blivit på sistone. För då kommer du definitivt såra den personen. Om det är någon nära dig så kan du ju alltid föreslå aktiviteter där man rör på sig mycket eller försök få in nyttigare mat på matlistan. Be din vän att börja träna med dig.

Men det är inte bara andras ansvar att få dig att inse hur du har förändrats. Du måste försöka se dig själv utifrån. När du verkligen ser dig själv kan du börja göra förändringar, innan dess lever du i "varför ska jag ändra mig när allting är som det brukar" världen. Tänk på det ;)

//Angelina